Majoritetens budget - en storsatsning på skolan.. eller?

Nästa vecka fattar Kommunfullmäktige beslut om 2012 års budget, en budget som bland mycket annat kommer att påverka vilken undervisning våra elever får i skolan under det kommande året, vilken miljö de kommer att vistas i och inte minst vilket stöd barn med särskilda behov kommer att få i skolor och förskolor. Jag tror att det var riktigt "smart" av majoriteten att göra den stora skattesänkning (33 öre) man gjorde förra året för att sedan lova oförändrad skatt resten av mandatperioden. Förra mandatperioden sänkte man skatten med 10 öre per år tre år av fyra och fick kritik för det varje år där man anklagades för att prioritera skattesänkningar före kvalitetshöjning i våra verksamheter. Nu gjorde man en rejäl sänkning första året istället vilket totalt sett leder till ett mycket större bortfall av skatteintäkter än förra mandatperioden - men förmodligen mindre kritik, ironiskt nog, eftersom minnet ofta är kort. Dessutom tycks de flesta politiker, oavsett parti, vara betydligt mer bekväma med att kritisera skattesänkningar än att faktiskt föreslå en höjning när den nya lägre skattesatsen väl har införts.

Är det måhända så att skatteunderlaget har ökat såpass mycket att skatteintäkterna ändå räcker till? I våra lokaltidningar har vi ju den senaste tiden kunnat läsa att majoriteten nu satsar stort på att nå sitt mål om att bli länets bästa skolkommun. Det låter utmärkt och visst låter det som en riktig storsatsning när kommunstyrelsens ordförande berättar hur många miljoner skolan ska få och redan får. Men mer konkret - hur mycket handlar det om egentligen och i relation till vad? Hur stor förändring kan man som elev eller förälder förvänta sig märka av? Kommer alla våra elever inom en snar framtid att gå i fräscha skolor med modern utrustning och tillräckligt många välutbildade lärare för att kunna ge våra barn en individanpassad undervisning av hög kvalitet, eller kommer satsningen inte ens vara märkbar?

Efter några år där man inte ens kompenserat för normala kostnadsökningar är det förstås skönt att majoriteten höjer ribban något. Men med tanke på just dessa år och hur de påverkat verksamheterna, och inte minst med tanke på målet om att bli länets bästa skolkommun, anser jag att man ska kunna förvänta sig betydligt mer.

I förskolan höjer man nu pengen med cirka 2500 kr per barn och år, i grundskolan något mer än en tusenlapp. För förskolans del t.ex. finns ett mycket stort behov av att minska barngrupperna och öka personaltätheten - det har funnits länge men har blivit närmast akut i och med att nästan alla barn med särskilda behov nu ska tas omhand i vanliga verksamheter, i de flesta fall utan extra ersättning och i några fall med ett mycket lägre tilläggsbelopp än tidigare. En grov uträkning visar att den satsning majoriteten föreslår, efter minimala löneökningar, räcker till att anställa en extra förskollärare per cirka 280 barn! I det perspektivet känns det ärligt talat ganska pinsamt att tala om "storsatsning".

Nu ska jag förstås inte glömma de 2,5 Mkr som läggs till budgeten för barn i behov av särskilt stöd, det är bra och förmodligen en effekt av de protester och mediaskriverier som varit under sommaren. Förhoppningsvis enas vi i Kultur- och utbildningsnämnden om en så effektiv användning av dessa medel som möjligt vilket då innebär en förbättring. Men med de grundförutsättningar som råder idag är behoven väldigt mycket större än så.

Vad vill vi i Miljöpartiet göra då? I vårt budgetförslag tillför vi skolor, förskolor och fritidshem lite mer än det dubbla jämfört med majoritetens förslag, 34 Mkr mer för att vara exakt, samt att vi föreslår en utökad investeringsbudget med 3 Mkr för upprustning av skolor. Det mesta av denna satsning vill vi ska läggas i grundpeng för att komma upp i en mer rimlig nivå, totalt räcker vårt förslag till cirka 3500 kr mer per elev och år i grundskola och 6300 kr per barn och år i förskola (d.v.s. jämfört med 2011). Utöver detta vill vi att de sökbara tilläggsbeloppen för barn med särskilda behov ska vara mer flexibla och kunna anpassas efter vad det faktiskt kostar att tillgodose de aktuella behoven. Vi vill också att alla förskolor och skolor ska ha fri tillgång till pedagogisk handledning och material när det gäller barn med särskilda behov. Sist men inte minst är det troligt att vi behöver fördela mer medel efter s.k. SALSA-värden för att verksamheternas förutsättningar ska bli mer jämlika. Fakta och argument för detta finns här. Vår bedömning är därför att de 2,5 Mkr som alliansen lägger till sin budget 2012 inte räcker till utan förmodligen behövs minst det dubbla, vilket ingår i vårt förslag. Läs mer här.



Finansieringen löser vi genom att höja skatten med 25 öre (fortfarande en skattesats som är 7 öre lägre än 2010) och genom att utnyttja en större andel av skatteintäkterna (98% istället för 96% enl. majoritetens förslag.) Vi är det parti som föreslår den största skattehöjningen och man kan förstås undra varför detta är nödvändigt när det finns andra partier som löser finansieringen på annat sätt. Socialdemokraterna föreslår i sin budget att vi ska göra en "genomlysning av inköp av externa tjänster (ej kärnverksamhet), stabs-ledningsfunktioner, förvaltningar och ny beställar- utförarorganisation i jakt på ett mer optimalt användande av varje skattekrona". Mycket bra förslag tycker vi, men att detta skulle leda till en rationalisering med 5 Mkr redan första året är inget vi kan ta för givet. Likaså anser vi inte att vi kan budgetera med mindre pensionskostnader än vad som beräknas bli verkligheten, inte minst med tanke på den jämförelsevis låga soliditet kommunen har med hela pensionsskulden inräknad och att både pensionskostnader och behov av äldreomsorg kommer öka inom en inte särskilt avlägsen framtid.

Bilden ovan visar ett tydligt exempel på varför ingen som på allvar vill uppnå målet om att Österåker ska bli länets bästa skolkommun bör rösta för alliansens budget på måndag. Mer statistik finns här.

MP ÖSTERÅKERS BUDGETFÖRSLAG 2012

PRESSMEDDELANDE:

Miljöpartiet i Österåker föreslår en rejäl satsning på skola och förskola vilken delvis finansieras genom att höja den skattesats som inför 2011 sänktes med 33 öre, med 25 öre. Totalt tillförs verksamheterna cirka 50 Mkr utöver majoritetens förslag varav 35 Mkr går till skola och förskola.

"Större satsningar på skola och förskola har länge varit angelägna frågor för oss”, säger Sara Kjernholm, ledamot i Kommunfullmäktige och Kultur- och utbildningsnämnden. ”Men i och med ett beslut som togs i år om att integrera de allra flesta barn med särskilda behov i vanliga klasser - som dessutom gjorde det svårare att få extra medel för de här barnen - ser vi ett ytterligare förhöjt och akut behov. Det har dessutom kommit en ny skollag som bland annat förstärker förskolans pedagogiska uppdrag och det är otroligt viktigt att vi nu kan ge våra verksamheter ekonomiska förutsättningar att bland annat höja den låga personaltätheten och andelen utbildade pedagoger. Den satsning majoriteten förslår är tyvärr långtifrån tillräcklig för att ens kunna anses som ett ordentligt steg på vägen mot visionen om att bli ”länets bästa skolkommun""

Övriga prioriteringar för MP är bland annat ytterligare förstärkning i verksamheterna för äldre och funktionshindrade samt utökade öppettider på fritidsgårdar. Man vill även anställa en folkhälsostrateg som ska ta det övergripande ansvaret för att alla kommunala verksamheter och politiska beslut genomsyras av ett folkhälsoperspektiv – ett helhetsgrepp som idag saknas.



Läs Miljöpartiets budgetförslag här.

Ang gårdagens välbesökta och känslofyllda möte om modersmål och barn med särskilda behov

En helt fantastisk uppslutning blev det på debatten i biblioteket igår - eller kanske snarare frågestunden - där svaren, enligt många deltagare, i stort sett uteblev! Ämnena var modersmålsundervisning och barn i behov av särskilt stöd och salen som rymmer 70 pers var fullsatt, åtminstone under första delen av passet då modersmålsundervisningen var i fokus. En hel del kritiska frågor och inlägg blev det, samt några personliga, känslosamma, historier om hur besluten redan har drabbat barn och föräldrar i kommunen. Elisabeth Gunnars -kommunalråd och ordförande i Kultur- och utbildningsnämnden - var där som ensam representant från kommunen/majoriteten för att bemöta allt detta, vilket jag kan tycka var väldigt synd eftersom det här verkligen är något man skulle vilja att alla kommunens politiker tog del av.

Precis som jag förutspått och påtalat i nämnden begriper varken föräldrar, modersmålslärare eller förskolechefer varför man vill ersätta modersmålslärarna i förskolan med en konsult som ska ge ordinarie pedagoger stöd för att i sin tur stödja barnet på modersmålet - utan att ha någon som helst kunskap i språket! Tyvärr var jag rätt ensam om att ifrågasätta det här när beslutet om att skära ned budget för modersmålsstödet i förskolan togs i KF och när beslutet om de konsultativa insatserna - istället för modersmålslärare- togs i Kultur- och utbildningsnämnden. Jag blev t.o.m. efteråt ifrågasatt av en tjänsteman som undrade varför jag var så kritiskt till beslutet som i hennes ögon tycktes vara en icke-fråga. Mötet igår visar verkligen på något helt annat.

Det enda skäl för beslutet som anges från majoritetens sida är den nya skollagen som betonar att stödet av språkutveckling är en pedagogisk fråga och att den dagliga verksamheten (aktiviteter, material etc. ) ska anpassas. Dock står det även i propositionen till den nya Skollagen att det inte räcker att barnet talar sitt modersmål i hemmet och på Skolverket finns utmärkta exempel på hur en modersmålslärare kan arbeta genom att aktivt delta i leken och sätta ord på de vardagliga sakerna och rutinerna i förskolan. Det behöver m a o inte alls vara fråga om någon traditionell undervisning. Jag hoppas och tror att de konsulter man har anställt kommer att göra en god insats för att personalen åtminstone i någon mening ska kunna ge barnet stöd att utveckla en dubbel kulturtillhörighet. Men vad gäller språkutvecklingen är det väl självklart för var och en att modersmålslärarna har en mycket viktig roll. En konsekvens av beslutet har också blivit att en del modersmålslärare som tidigare haft timmar både i skola och förskola nu känt sig tvungna att säga upp sig p g a för liten omfattning på tjänsten.

Det riktiga att göra inför 2012 är därför som jag ser det att tillföra ytterligare pengar för att återinföra modersmålslärare i förskolan, och gärna ha kvar ett konsultativt stöd som ett komplement. Kostnad för detta - 0,5 -1 Mkr baserat på tidigare siffror.

Gällande omorganisationen av ESU - Enheten för stöd och utveckling - var argumenten något fler, kortfattat hänvisar man till forskning som säger att alla barn som kan fungera i vanlig klass/grupp bör inkluderas istället för att exkluderas. Tanken är god, samtidigt kvarstår bl a frågan om platserna i kvarvarande KÖV-grupper räcker, om de barn som slussas ut i vanliga klasser verkligen kan få tillräckligt stöd - och inte minst hur man har tänkt när man sänker det högsta sökbara tilläggsbeloppet för barn i förskolan med 80 tkr. Det innebär att barnen med de riktigt stora svårigheterna, som är i behov av en resurs under hela sin vistelsetid i förskolan, maximalt kan ges ett bidrag om 10 tkr per månad vilket vi alla vet inte ens räcker till en okvalificerad halvtidstjänst - och vissa av de här barnen har en vistelsetid som överskrider 100% arbetstid!

Visserligen kommer majoriteten nu höja det ordinarie grundbeloppet med 830 kr per år och barn för 3-5 åringar vilket är tänkt att användas till särskild stöd. Problemet är att man för att skramla ihop resterande belopp för att komma upp i den summa man kunde söka tidigare (ca 16,7 tkr/mån, vilket redan det är lågt för vissa barn) måste kunna "ta peng" från 100 st 3-5 åringar för att nå den tidigare sökbara summan för ETT barn. De flesta förskolor har inte ens så många barn. Lägg till detta att man för de allra flesta barn inte alls kan söka något tilläggsbelopp längre. För barn som är i behov av extra stöd men som INTE har en diagnos inom autismspektrum eller tal- språksvårigheter (och många av de som har de diagnoserna men inte "tillräckligt" svåra problem), exempelvis barn med ADHD, är det endast den lilla höjningen av grundbeloppet man hänvisar till. M a o är det inte särskilt sannolikt att du med gott samvete kan använda en hel stor förskolas höjda grundbelopp till endast ett barn.

Den 24 oktober lägger majoriteten fram sitt budgetförslag för 2012, vi är många som med spänning väntar på besked om vad man är beredd att satsa för att nå visionen om att bli "Länets bästa skolkommun".

Jag har tidigare skrivit i ämnet här. och här.

Är kommunens förskolor attraktiva val för att 99% inte skjutsar ungen till Täby?

Kultur- och utbildningsnämnden (exkl. jag själv och S ledamöter) har denna vecka beslutat att anta en budget för 2012 som inkluderar vilka resultatmål som ska gälla för resten av mandatperioden. Med detta menas alltså de mål vars uppfyllelse ska rapporteras till Kommunfullmäktige i samband med årsbokslut, och vars betydelse för våra folkvaldas bild av vår förskola/skola nog inte ska underskattas eftersom kunskapen i övrigt normalt inte är så stor. Tidigare har man haft mål som att minska barngrupper och öka andelen förskollärare, samt för skolans del att öka andelen elever som uppnår godkänt i alla ämnen och blir behöriga till gymnasiet. Nu däremot kan man sammanfatta det som att det enbart är förskolans/skolans image man vill presentera för kommunfullmäktige. Vad man kommer att mäta är hur många procent av kommunens förskolebarn respektive skolelever som går i Österåkers verksamheter (d.v.s oavsett om de är kommunala eller fristående), uppdelat i förskola, låg/mellanstadie, högstadie och gymnasie, och ju fler som gör det desto attraktivare skola har vi.

Det är ju inget okänt faktum att vi har många elever i högstadiet och gymnasiet som väljer skolor utanför kommunen. I dagsläget gäller det 24 procent av eleverna i åk 7-9 och 55 procent av gymnasieeleverna. Hittills har standardkommentaren från majoritetens sida alltid varit att det är någon slags trend att ungdomar söker sig till grannkommunen – Danderydsungarna vill till stan och Täbyungarna till Danderyd, därför är det inte märkligt att våra ungar i sin tur söker sig till Täby. Rätt eller fel, men oavsett förvånar det att samma politiker nu plötsligt vill se antalet elever som stannar i kommunen som det mest relevanta kriteriet för om våra skolor är attraktiva eller inte. Om ”attraktiva” sedan anses synonymt med ”bra” är högst oklart. Det övergripande resultatmålet är helt enkelt att våra förskolor och skolor ska vara attraktiva val för elever, föräldrar och medarbetare.

Det jag framförallt känner mig mycket kritisk till är att man för de lägre årskurserna och förskolan kommer att mäta på exakt samma sätt – detta trots att andelen som går i kommunens verksamheter redan är hög, för förskolans del så hög att den inte ens är värd att förbättra – nämligen 99 procent! Men vad exakt tror man att detta betyder? Trots våra stora barngrupper, låga personaltäthet och låga andel förskollärare så har vi alltså inte satt något mål alls om att förbättra oss på detta område! Kommer detta leda till att Kommunfullmäktige år efter år kan konstatera att vi redan har en väldigt attraktiv förskola eftersom nästan inga föräldrar väljer förskolor utanför kommunen? Som om alla föräldrar skulle se det som ett fungerande alternativ att skjutsa iväg barnen till Täby varje morgon innan man stressar iväg till jobbet. Har någon möjligen tänkt på att den ökade benägenheten att söka sig till andra kommuner från åk 6 och uppåt kan bero en hel del på att eleverna då faktiskt är gamla nog att ta sig till skolan själva? Har någon tänkt på att det för de yngre barnens föräldrar kan vara ett betydligt bättre alternativ att helt enkelt flytta härifrån om man är så missnöjd, och att detta inte syns i statistiken?

Jag och många med mig har länge varit kritiska till de årliga kundundersökningar som görs (och kommer att göras även fortsättningsvis), eftersom det inte finns mycket utrymme att framföra den kritik som är vanligast – nämligen att barnen vistas i alldeles för stora grupper tillsammans med alltför få pedagoger. Men i jämförelse med den enkla mätmetod som nu ska användas framstår kundundersökningarna ändå som oerhört mer relevanta!

Förutom att mäta andelen elever som anser våra skolor och förskolor vara ”attraktiva” nog att gå i kommer man även att börja göra medarbetarundersökningar vartannat år. Detta, däremot, tycker jag är riktigt positivt eftersom jag tror att deras trivsel säger en hel del även om hur våra barn har det på samma arbetsplats (förmodligen t.o.m. mer än vad de undersökningar vi föräldrar - som knappt alls är där – fyller i säger). Även här gäller det förstås att de utformas på ett bra sätt, så att det exempelvis inte bara blir närmsta chefen och kollegorna som utvärderas, och att anonymiteten garanteras… Jag förväntar mig att resultatet också presenteras per typ av verksamhet så att det tydligt framgår vad just förskolepersonal, exempelvis, tycker om sin arbetsgivare. En brist är förstås att personal i fristående verksamheter inte kommer att ingå här trots att även deras arbetsvillkor påverkas av den förda politiken.

Så sammanfattningsvis, till alla er föräldrar som önskar mindre grupper, fler pedagoger och mer stöd till barn med särskilda behov i förskola/grundskola/fritids (jag vet att ni är många!) - tyvärr verkar det som att vi måste bli ännu fler som ännu tydligare förklarar vad vi vill och varför, nu när bara det faktum att ert barn är inskrivet i en förskola/skola i Österåker kommer att ses som ett uttryck för ”nöjdhet” av de folkvalda!

Vi i Miljöpartiet återkommer under hösten med ett eget förslag till budget 2012 där vi även bland annat kommer förklara hur vi från politiskt håll vill göra Österåkers förskola och skola bättre (och därmed sannolikt också till ett mer attraktivt val) för våra barn, elever och medarbetare. Identiteten först, så kanske imagen t.o.m. kommer på köpet?

Mina politiska uppdrag våren 2011

Jag har nu haft mina politiska uppdrag för Miljöpartiet i ett halvår. På vårt förra medlemsmöte fattades det kloka beslutet att alla vi som har uppdrag ska sammanfatta tiden som varit två gånger per år i syfte att informera våra väljare och medlemmar. Jag har nu äntligen fått ned en del i skrift och eftersom det troligen är alldeles för långt för den sammanfattning som ska publiceras på hemsidan när alla är klara kommer här den lite mer utförliga beskrivningen av de frågor jag har engagerat mig mest i och vilken skillnad just jag har gjort i Österåkers politik under våren 2011.

Kultur- och utbildningsnämnd och utbildningsutskottet (KUN)

Något av det viktigaste som jag ser har hänt inom nämndens ansvarsområden våren 2011 är omorganisationen av ESU (Enheten för Stöd och Utveckling) där KUN tar över ansvaret. Majoriteten har beslutat lägga ned flera kommunövergripande grupper och att begränsa de sökbara tilläggsbeloppen för barn med särskilda behov. Istället höjer man skolpengen för alla elever i syfte att skolorna ska kunna att ta hand om dessa i den ordinarie verksamheten, med grundpengen.

Det finns stöd för att de flesta barn med särskilda behov bör inkluderas i den vanliga verksamheten, men samtidigt kräver detta att skolorna lyckas anpassa undervisningen så att den passar även dessa barn vilket ställer mycket höga krav på skolledare och lärare och vi i MP känner även oro för att höjningen av skolpeng inte ska räcka till. Vi har därför tydligt påtalat vikten av att beslutet följs upp och utvärderas, vilket man också beslutat att göra.

Jag har även - i utskott, nämnd och kommunfullmäktige - påtalat det problematiska i att förskolan inte får motsvarande kompensation trots att även förskolorna får ett utökat ansvar att ta hand om barn med särskilda behov inom den ordinarie pengen ,som jämförelsevis är mycket låg. Visst gehör har vi fått genom att man senare beslutat om en mindre höjning av ersättning även för förskolan, samt att man varit mer generös än planerat när det gäller ansökningar om tilläggsbelopp för barn med särskilda behov i förskolan inför höstterminen 2011.

Man har även beslutat att fördela en del av resurserna till skolan efter socioekonomiska faktorer (bl.a. föräldrars utbildningsnivå) vilket är mycket positivt och något som nämndes i Miljöpartiets budget inför 2011. Jag har i utskottet påpekat att detta sannolikt är lika relevant för förskolan, varpå man beslutat att även förskolan kommer att få vissa extra medel som fördelas utifrån liknande principer.

Vidare har vi engagerat oss i frågan om modersmålsundervisning, framförallt vad det gäller förskolan där man har beslutat lägga ned modersmålsundervisningen och istället erbjuda s.k. konsultativt stöd. Detta betyder i praktiken att man istället för att ge modersmålsstödet i form av ambulerande modersmålslärare med kompetens i det aktuella språket, nu endast ska ha en anställd konsult som ska ge förskolorna stöd och råd i hur de kan integrera modersmålsstödet i den ordinarie verksamheten. Vi har tydligt ifrågasatt att man på det här viset tar bort den språkkompetens modersmålslärarna besitter. Detta har lett till att man beslutat utvärdera det nya sättet att arbeta inom ett år.

Diskussionen om vilka mål som bör sättas på vägen till att bli Stockholms bästa skolkommun har inletts och en arbetsgrupp bestående av politiker, skolledare, föräldrar och lärare har tillsatts. MP är dessvärre inte representerade i denna grupp men har lämnat synpunkter till nämnden och kommer naturligtvis fortsätta med det, samt följa med i vad som sker.


Kommunfullmäktige

Det är min första period som Kommunfullmäktigeledamot och mitt sammanfattade intryck är att oppositionen som helhet har gjort ett bra jobb och att majoriteten sällan har lyckats argumentera för de delar av sin politik vi kritiserat på ett övertygande sätt. Mycket har vi givetvis vårt nya duktiga oppositionsråd Ann-Christine Furustrand (S) att tacka för, samt även det faktum att alliansens skickliga och erfarna Ingela Gardner Sundström numera är KF-ordförande och därmed sällan deltar i debatten. Själv har jag främst deltagit i debatten vad gäller de frågor som rör utbildningsområdet enligt ovan, men även bland annat tillsett att vi tydligt tagit avstånd från majoritetens beslut att göra Kommunstyrelsens ordförande till ansvarig utgivare för kommunens informationstidning.

Jag har lämnat in en interpellation avseende kartläggningen av barns- och ungdomars psykiska hälsa och därmed skapat en debatt om hur vi förebygger den här typen av problem, men även om hur vi kan arbeta mot en bättre folkhälsa på ett mer övergripande plan vilket vi kommer att återkomma till framöver.

Jag har lämnat in en motion om att kommunen bör erbjuda föräldrastöd, inte enbart till föräldrar med större barn utan även till dem med små. Detta efter att, bland annat i Socialnämnden, ha informerats om att Komet-utbildningen för föräldrar med barn mellan 3 och 11 år inte längre fanns kvar då den inte längre kan finansieras via bidrag från Länsstyrelsen. Några veckor efter att jag inlämnat motionen dök dock information upp på kommunens hemsida om att utbildningen erbjuds även för dessa föräldrar. Om det är så att den funnits kvar ”i det dolda” även under våren eller om man erbjuder kurserna på nytt har jag inte riktigt fått svar på. Positivt är det hur som helst, men jag låter min motion ligga kvar då föräldrastöd utöver själva utbildningen troligen också är motiverat.

Sammanfattningsvis är min upplevelse att man i oppositionsrollen kan påverka mer än jag tidigare trott, även om förutsättningen tyvärr tycks vara att det sker i ett så tidigt stadie att majoriteten kan göra beslutsförslaget till sitt eget. När det gäller de frågor som jag engagerat mig mest i tror jag som sagt att vi i viss mån har påverkat i en positiv riktning. Men naturligtvis behöver mycket, mycket mer göras och jag kommer att ta alla chanser jag får att påpeka detta för majoriteten just i hopp om att man tar sitt förnuft till fånga och gör våra förslag till sina egna :-)

Är kortsiktigt mätbara resultat det enda godtagbara motivet till att satsa på skolan?

Anders Borg lär idag på Moderaternas rikskonferens ha sagt att det inte finns några ursäkter för kommunpolitiker att inte lägga varenda krona som blir över på skolan. Man kan förstås undra om han pratar om kronorna före eller efter skattesänkning, men hur som helst får vi hoppas att många av våra Österåkersmoderater är där och lyssnar och inser att man varken behöver vara socialist eller kommunist för att inneha åsikten att vi behöver satsa mer på skolan. Men genast är någon där och säger det vi alla redan vet: "mer pengar leder inte automatiskt till bättre resultat" och "leder det inte till bättre resultat är det slöseri med skattemedel".


Visst vore det önskvärt att vi kunde vara säkra på att satsningar alltid gav förbättrade mätbara resultat, helst redan samma budgetår. Men nu ser ju verkligheten sällan ut på det sättet, resultat kan visa sig långt senare i vissa fall och dessutom finns det en mängd mjuka värden i att t.ex. ha fler lärare och annan personal i skolan som är svåra att mäta.


Säg t.ex. att Österåker ger skolan ökat anslag, men det leder inte till ökade meritvärden/ökad andel som uppnår målen inom de närmsta åren. Däremot upplever lärarna att de går från en ohälsosam till en bättre arbetssituation genom att de har ansvar för färre elever, de har fått tillgång till modern utrustning och arbetar i en trivsam miljö eftersom skolan nu äntligen haft råd att byta ut en del av inventarierna från 70-talet. Kanske har de också fått en lite mer rimlig lön. Dessutom finns enstaka elever med särskilda behov som mår betydligt bättre och presterar bättre än vad de annars hade gjort eftersom de nu finns möjlighet att ge dem extra stöd samt att den vanliga klass de går i inte består av 30 elever. Dessa elever är för få för att ha någon effekt på de resultat vi brukar jämföra när vi mäter hur "bra" skola vi har, däremot kan en enda person som hamnar i det vi brukar kalla för utanförskap kosta samhället en ruskig massa pengar och det här är en av de åtgärder som kan vara avgörande för om detta ska ske eller ej.
Har vi slösat med skattepengar eller har vi tagit vårt ansvar?

Är det någonting som kommer att få mig att sluta med politiken...

så är det förmodligen det gruvligt tröttsamma "etiketterande" utifrån block/partitillhörighet som pågår jämt och ständigt, både bland politiker och bland de som inte är det. Det var någon som sa att politik är ungefär som fotboll och det verkar tyvärr delvis stämma vilket är förbaskat tragiskt... Skönast hade väl varit att kunna vara politiker utan att representera något annat än sig själv och sina åsikter men nu är det ju inte så vår representativa demokrati fungerar. Vill du vara en av de som är med och fattar de viktiga beslut som du själv och dina anhöriga för eller senare kommer att påverkas av så är du helt enkelt tvungen att välja det parti som bäst stämmer överens med dina värderingar, vilket ofrånkomligen innebär att du även kommer att förknippas med de delar som du inte kan stå för inklusive alla fördomar.